Slitna sulor

 
Rastlösheten. Otåligheten. Besattheten av omedelbar behovstillfredsställelse. Detta gift som omöjliggör all mognad.
”Akta dig så att du inte sliter ut sulorna”, (Jer 2:25) ropar Jeremia i ett ögonblick av profetisk ironi. Och därefter sorgen i Guds röst: ”Har jag blivit till en öken för Israel, till ett mörkrets land? Varför säger mitt folk: ’Vi går vart vi vill, vi kommer aldrig tillbaka till dig.” (Jer 2:31)
I ett land där ingen fasta längre existerar återstår självförhävelsen.