När ingen äts

 
Det är ingen tillfällighet att platsen för dramat när Jesus frestas är öknen. I evangelisten Markus beskrivning av hur Jesus levde bland de vilda djuren och betjänades av änglar, framträder en parallell till berättelsen om Adam.
Öknen, som är motbilden till paradiset, blir nu en försoningens och helandets plats. De vilda djuren, bilden av hoten som genom människans uppror hänger över skapelsen, blir vänner – precis som i paradiset. Vi varken äter eller äts av djuren längre. Den fred profeten Jesaja talar om är återställd: vargar skall bo tillsammans med lamm, pantrar ligga bland killingar. (Jes 11:6)
När synden övervunnits och människan åter lever i harmoni med Gud, blir den sargade skapelsen på nytt en fredens boning. Kristna kommuniteter kan få vara oaser i skapelsen som föregriper den befrielse som hela kosmos ropar efter.