Profetisk potential

 
I dag avslutar vi adventstidens långa serie läsningar från profeten Jesaja, för att i morgon inleda denna tids sista förtätade vecka.
Det dagliga lyssnandet till Jesaja har påmint oss om hur profeten är en människa som har ett förhållande till Guds ord. I detta ord ger Gud sig till känna för profeten, drar honom till sig, älskar honom och sänder honom för att låta alla som vill lyssna förstå att de är älskade i den Älskade.
För vår skull har Gud gjort några till profeter. Men på samma gång som endast några kallas profeter, har vi alla möjlighet att profetera. ”Om ändå hela Herrens folk vore profeter”, utbrister Mose (4 Mos 11:29). Varje människa äger en profetisk potential. Varje människa kan – om hon vill – få ett förhållande till Guds ord. I det förhållandet tar hon emot Guds kärlek för att ge den vidare. Hon blir mun för det Ord som aldrig upphör att säga: ”Med evig kärlek har jag älskat dig.” (Jer 31:3)
I dag profeterar Jesaja om pingstdagen, när det ljus som profeterna ägt faller in i våra hjärtan: ”Den dagen skall de döva höra när man läser ur bokrullen, och de blindas ögon skall se, fria från dunkel och mörker.” (29:18)