Den barmhärtiga fastan

 
Av barmärtighet ger oss kyrkan två fastedagar varje vecka. Onsdag och fredag. Barmhärtigheten består dels i det ringa måttet. Endast två av sju dagar. Dels i att fastan underlättar för oss att nå vårt mål. Utan fasta blir det kristna livet onödigt besvärligt.
Det är inget djärvt antagande att vi behöver dessa två dagar mer än vad kristna under kyrkans första århundraden gjorde. Eller de som levde på medeltiden. Den träning de flesta av oss fått på fastans sköna väg är i regel mycket sparsam. Och det mesta handlar nu en gång för alla om tillvänjning. När fastan inte är en naturlig del av livet, vänjer vi oss lätt vid ett större intag av mat än vi egentligen behöver.
Fastan står med andra ord i det goda livets tjänst. Men när vi här talar om fasta menar vi inte de vinster för hälsan vi belönas med. Den fasta kyrkan kallar oss till, består av en yttre återhållsamhet som tjänar den inre uppmärksamheten. Lönen kvitteras ut i bönen.
Fastan på onsdagar och fredagar kan innebära olika ting. Dock berör den alltid på något sätt vårt förhållande till maten. Det kan börja med att vi helt enkelt äter mindre, och lättare, under dessa dagar.