Kristus lider

 
I kapellet i Bjärka-Säby möts vi varje fredag av korsfästelseikonen. Det är fastedag. En dag i åminnelse av Kristi lidande. Hans lidande finns mitt ibland oss: i smärtan hos de sjuka, i de prövades nöd, i de döendes ångest, i de förtvivlades mörker, i varje rop på hjälp, i varje bön om tröst. I Syrien. I Pakistan. I Bagdad. I Nairobi. I varje fångenskap. I varje utvisning. I varje skilsmässa. I varje abort. I varje förakt.
På korset finner Jesus ord för sin förtvivlan i Psaltaren. ”Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig.” (Ps 22:1) Här omvandlas psalmerna för alla tider till Kristi bön, och i hans efterföljd varje kristens bön.
Därför återkommer de två stora passionspsalmerna – Psaltaren 22 och 88 – i fredagens tideböner. I dessa får vi förena vårt lidande med Kristi lidande. Och mer än så: Kristi kors är det lidande som besegrar allt ont och läker våra sår.