En oförglömlig personlighet

 
Den asketiska kampen är inte alltid vad den ser ut att vara. Blir den tung och krävande tenderar den snarast att öka självbespeglingen. Hur skall man då veta att man är på rätt väg?
En person som mognar har inte mognaden som mål, hon är överhuvudtaget inte upptagen av sig själv och sina eventuella framsteg. Den franske 1900-talsförfattaren Jean Giono, som föddes och framlevde hela sitt liv i Manosque i norra Provence, skriver i en anteckning som inleder den lilla novellen Mannen som planterade träd:
”För att en människa ska avslöja sina verkligt enastående egenskaper måste man ha turen att observera hennes verksamhet under en lång följd av år. Om denna verksamhet är helt oegennyttig, om den styrs av en ojämförligt generös grundtanke, om det är absolut säkert att den skett utan tanke på belöning och den dessutom har lämnat tydliga spår efter sig här i världen, då är det inget tvivel om att man har att göra med en oförglömlig personlighet.”