Frambärandet

 
På Olivberget, i frambärandet av sig själv som ett offer, fullgör Jesus sin översteprästerliga tjänst. Den viktiga texten i Hebreerbrevets femte kapitel visar hur hans lidande, från Getsemane till Golgata, är genomdränkt av bön. Jesus utkämpar en dubbel kamp. Han kämpar med Fadern och han kämpar med den mänskliga naturen. I sitt ropande och bedjande utför han översteprästens tjänst.
Två ord tydliggör detta. Det första är ”frambära” (prosferein). Frambärandet är hjärtat i den prästerliga tjänsten. Jesus gör här vad som sker i varje offer (Hebr 5:1). På Olivberget bär Jesus människorna till Fadern. Han frambär hela mänskligheten i sina böner och vädjar om liv mot dödens makt. Detta frambärande upprepar kyrkan – Kristi kropp – varje gång eukaristin firas. I offertoriet befinner vi oss i Getsemane. I brödet och vinet frambär vi Kristi offer, och därmed oss själva och hela den mänsklighet för vilken Kristus bar fram sig själv till Fadern.