Till dess dagen gryr

 
Hur kan man bevara tron och samtidigt se mänsklighetens skenbart hopplösa kamp mot våld och förintelse?
Somliga dagar kan det kännas närmast omöjligt, en absurd handling, att fortsätta lyfta blicken mot Gud och be. Vad kan en liten, flämtande låga göra i ett ogenomträngligt mörker?
För femtiofem år sedan, i en ålder av fyrtio år, skrev Gunnel Vallquist:
”Vi håller fast vår absurda förvissning att natten inte är sanningen, att verkligheten är en dag utan slut, ett oändligt ljus, att våra små lågor är löftet om denna dag – löftet som givits oss och som vi i vår tur skall hålla, till dess dagen gryr. Som om hela mänsklighetens vara eller inte vara genom tiderna berodde av detta: att vi inte låter vårt lilla ljus slockna, inte upphör att tro att ljuset är.