Medan jag lyssnade

 
Efter en måltid i ett fromt hem som pilgrimen besöker på sin vandring mot Tobolsk, ägnar man en stund åt andlig läsning. Boken innehåller en utläggning av Herrens bön. Pilgrimen berättar:
”Frun började läsa och vi lyssnade. Medan jag lyssnade kände jag hur bönen uppsteg i mitt hjärta. Ju längre hon läste, desto starkare vällde den fram. Jag erfor en stor sällhet.”
Bättre kan inte meningen med den andliga läsningen beskrivas. Vi läser inte för att ha läst, utan för att läsa. Vi läser inte för att lära nytt, utan för vad läsningen gör med oss. Själva läsningen får bönen att börja sjuda i våra hjärtan. Läsningens frukt är glädjen i Gud.