Påve med babymössa

 
Det är inte underligt om en och annan i västvärldens kyrkor, där följsamhet med samtiden blivit vanemässig, lett en smula åt tillvägagångssättet när kopterna valt ny påve. Hos oss får kandidaterna vid utfrågningarna framhäva sina egna förtjänster liksom sin syn på mediernas gunstlingsfrågor. När hörde någon senast en blivande biskop, eller församlingsföreståndare, vid prövningen tillfrågas om sina bönevanor?
I söndags kröntes Tawadros II i Markuskatedralen i Kairo. Av barnets hand har denne saktmodige egyptier, med en personlighet ciselerad i öknen, utsetts till ledare för en av världens äldsta och mest profilerade kyrkor. Munkarnas huvudbonad i Egypten – en babymössa – har han kvar. I allt detta ligger en djupare innebörd: utan hjärtats enfald förmår inte kyrkan, och hennes ledare, bevara den inre frihet som gör henne obekymrad om hur hon tar sig ut i världens ögon.