Slöseri?

 
Onsdagen i Stora veckan firar kyrkan minnet av kvinnan som smörjer Jesu fötter i Simons hus och torkar dem med sitt hår. Handlingen möts av lärjungarnas protester: ”Vilket slöseri!”
Innebörden sträcker sig betydligt längre än till offrandet av en flaska balsamnardus. Det offer människor gett till Jesus, inte bara i form av materiella ting utan genom att helga sina liv åt honom i bön och en kontemplativ livskallelse, har alltid mötts av världens protester: ”Är det inte att slösa bort sitt liv?”
Att slösa sitt hjärtas kärlek på Jesus är att utgjuta en osynlig smörjelse över hans huvud, en handling som är frälsande. Varje sådan handling gör hans offer, i kärlek, synligt och verksamt i världen.