I den ljusa klädnaden

 
I den tidiga kyrkan utgjorde fastetiden dopkandidaternas avslutande förberedelseperiod inför påsknattens dop. Vid fastans början fick katekumenerna infinna sig hos biskopen tillsammans med sina faddrar, som gick i god för att de var uppriktiga i sin tro och sitt uppsåt. Från den dagen utgjorde de en dopklass, photizomenoi, ”de som skulle upplysas”. I gryningen varje veckodag kom de för att delta i morgongudstjänsten och fick därefter undervisning av biskopen mellan klockan sex och nio.
I samband med introduktionen vid fastans början inledde biskopen förmaningstalet till dopkandidaterna med följande ord: Redan har salighetens doft kommit till er som skall få del av ljuset. Redan plockar ni de andliga blommorna för att fläta himmelska kransar. Redan har ni kommit till palatsets förgård. Måtte ni nu också bli förda in av Konungen!
Även om det numera är mindre vanligt med dopundervisning under fastetiden, har denna innebörd av fastan inte gått förlorad. Påsken är minnet av vårt dop – vår död och vår uppståndelse med Kristus – och fastan en tid som vill låta oss på nytt iklädas denna ljusa klädnad i vilken vi skall föras in till Konungen.