En helande sorg
Det starka botmotivet under fastetiden är gemensamt för kristenheten i såväl väst som öst.
Ge oss botfärdiga hjärtan, så att vi i bön och fasta vandrar korsets väg till påskens glädje, bad kyrkan i går i askonsdagens liturgi. Fastan är en tid att bo i sorgen över egen ljumhet, lättja och ovilja. Sorgen efter Guds sinne är annorlunda än annan sorg. Den föder inte självömkan och bedrövelse – ”Ett bedrövat helgon är ett bedrövligt helgon”, sa François de Sales – utan skänker den Andens gåva som fäderna och mödrarna kallar tårarnas gåva.
I hjärtat uppväcks nu den mest verksamma av alla böner: Kyrie eleison! Herre, Jesus Kristus, Guds son, förbarma dig över mig, syndare!
När den bönen besvaras i den skönaste av dygder – ödmjukheten – har helandet av våra andliga sjukdomar påbörjats.