Ofullkomlighetens spiritualitet

Det sägs att när Abba Arsenios skulle dö, hade de tårar han dagligen gråtit under sitt liv bildat en fåra i hans bröst. Inget drag är så utmärkande för öknens spiritualitet som ofullkomligheten. När vi hör Jesus säga ”Var fullkomliga så som er Fader i himlen är fullkomlig”, behöver vi ha följande klart för oss: Fullkomlighet tillhör Gud, inte oss. Vår lott är och förblir ofullkomligheten.
Det finns ingen annan väg till helighet än sårbarhet. Ofullkomlighet är inte ett ”stadium” att lägga bakom sig på det andliga livets väg. Först när vi inser att Guds enda väg till våra hjärtan går genom våra sår, kan nåden utföra sitt verk och glädjen överflöda. Tror vi oss vara helade och helgade utestänger vi nåden. Men när vi gett upp allt hopp om att bli heliga människor, kan vi äntligen ta till oss Guds outsägliga godhet.
Därför är brustenhetens tårar, i vilka vår ofullkomlighet står tecknad, den enda vägen till fullkomlighet.