Allt är mycket självklart

 
Sju katolska präster har arbetsdagar på ett klosterpensionat invid havet i södra Italien. På kvällarna, innan middagen, firar de mässa och inbjuder mig att delta.
Vi är åtta personer i systrarnas minimala, sparsmakade kapell. Allt är mycket självklart. I denna måltid är alla skiljemurar nedbrutna. Mina bröder, prästerna, firar den heliga mässan som om de aldrig gjort annat. Fullt närvarande inför varandra, inför mysteriet.
Om någon frågade mig, när jag gick ut från denna mässa, hur jag vill sammanfatta min tro skulle jag svara: Det mest sublima och upphöjda har blivit en del av vår vardag; den Heliga Treenigheten har gjort människan till sin vistelseort. Det är alltsammans.