Skymd av sitt varumärke
Omsorgen om människors själar innebär såväl vånda som ansträngning, och är därför inget för den med dubbla agendor. ”Om de som aspirerar på uppgiften att leda vore medvetna om riskerna, skulle de aldrig överväga ett uppdrag som vida övergår deras förmåga”, skriver Nilos. De som blir smickrade av att kallas ledare kommer inte att kunna undgå offentlighetens försåtliga fallgropar.
Nilos av Ankara framhåller med eftertryck att allt verkligt ledarskap på den andliga vägen bygger på erfarenhet. Det räcker inte med vad han kallar ’andrahandskunskap’. Den som ska vägleda andra i kampen mot det som gör oss självupptagna, de subtila narcissistiska dragen i vår person, måste ha förvärvat ett betydande mått av självkännedom. Det gäller att ha lärt sig hur man urskiljer de lidelser som böjer människans naturliga energi – kärleken – mot hennes jag. Med psykologisk klarsyn blottlägger Nilos de drivkrafter som får människor att bakom ett sken av andlighet bygga sitt eget varumärke:
Men dessa självutnämnda lärare saknar all sådan erfarenhet, de lyssnar inte ens när andra tilltalar dem. Uppfyllda av sig själva befaller de sina medbröder att likt slavar invänta dem. Deras mål är ett enda när de rör sig i offentligheten: att få många följare, fler än sina rivaler. De är kvacksalvare snarare än lärare. Så röjs deras motiv inför alla: de har utnämnt sig själva till andliga ledare, men inte för sina lärjungars väl utan för att stärka sitt ego.
För att belysa hur verkligt ledarskap sker genom liv, inte ord, lyfter Nilos bland annat fram en berättelse ur Domarboken om Gideon, som i en utsatt situation sa: ”Se på mig och gör som jag!” (7:17) Eller aposteln Paulus exempel när han säger: ”Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina medarbetares behov.” (Apg 20:34) För att inte tala om Herren själv som först handlade och sedan undervisade. ”Allt detta visar att det är mer övertygande att lära ut genom handlingar än genom ord.”
En avgörande förutsättning när det kommer till andlig vägledning är att inga personliga fördelar eller ekonomiska intressen finns med i bilden, framhåller Nilos. Att en ledare är ”fri från penningbegär” (1 Tim 3:3) är också ett av grundvillkoren vid rekryteringen av biskopar i de nytestamentliga församlingarna. En frihet som är frukten av ett hjärta rotat i stillheten. Nilos skriver:
En sådan person, någon som smakat stillhet (hesychia) och kontemplation, och förvärvat ett mått av inre frid, kommer inte att låta sig snärjas av världsliga omsorger; han låter inte sitt sinne vändas bort från kunskapen och dras ner från det andliga till det materiella.