Det bästa tillhör alla

De två redaktörer som år 1782 sammanställde och utgav Filoklalia – där Nilos av Ankara är en av 36 författare – tillhörde en förnyelserörelse som menade att en vitalisering av kyrkan bara kunde ske genom ett återvändande till kristendomens autentiska källor. ”Vårt enda hopp om en verklig förnyelse står till en återupptäckt av rötterna i vår patristiska och bysantinska historia”, skrev de.

I den förnyelse som Nikodimos och Makarios förespråkade fanns tre viktiga betoningar. För det första ville man se en liturgisk väckelse med ett återvändande till den tidiga traditionens självklara praxis av regelbunden kommunionen, något som vid denna tid inte längre var allmänt bruk i den grekiska kyrkan. Tvärtom hade det blivit kontroversiellt och den som verkade för det riskerade att få utstå trakasserier.

För det andra framhöll man nödvändigheten av en renässans av det teologiska och andliga arvet från den tidiga kyrkan. Av det skälet företog man en ambitiös nyutgivning av viktiga texter, inte minst då de som samlades i Filokalia.

För det tredje betonade man den spiritualitet som representerades av hesychasmen, i synnerhet genom arvet från Symeon den nye Teologen och Gregorios Palamas. Det är just denna tradition som utgör Filokalias ”levande hjärta”, som Kallistos Ware uttrycker det. 

För Nikodimos och Makarios var det viktigt att Filokalia inte bara skulle vara en bok för munkar, även om de flesta av dess författare skriver utifrån en monastisk miljö. Paulus uppmaning att ”be ständigt” gäller inte bara eremiter som lever i grottor och på berg, framhåller Nikodimos. Det är en uppmaning med universell innebörd. Eller med Kallistos Wares ord: ”Det bästa tillhör alla.”

Vad är då det övergripande målet med den vägledning som ges i dessa texter? På den frågan ger Nikodimos ett tydligt svar i förordet till Filokalia:

Gud, välsignad i evighet, fullkomligare än allt fullkomligt, det godas och skönas ursprung, som i sig själv överglänser all godhet och skönhet, har i sin eviga plan förutbestämt människosläktet gudomliggörelse (theosis).

Det mål som kallas theosis – ordet förekommer inte mindre än fem gånger bara på förordets första sida – utgör den enande tråden genom hela Filokalia. Det rör sig om den förening med Gud som nyskapar människan till Kristi likhet.