”Vi som är tröga”
Slående i Nilos av Ankaras rannsakande uppgörelse med det lättsinne som tagit sig in i många munkars liv är hur han hela tiden talar om ”vi”, inte ”ni” eller ”dom”. Hans ödmjukhet förbjuder honom att ge intryck av att han själv är opåverkad av de tendenser han gisslar.
När vi saknar något, och oförväget borde ta upp kampen mot det som gör det svårt för oss, fjäskar vi i stället för de rika likt valpar som viftar på svansen i hopp om att ett ben eller några smulor ska kastas åt dem. Vi kallar dem våra välgörare och beskyddare, bara de ger oss det vi vill ha, och tillskriver dem alla slags dygder hur ondsinta de än är.
Genom att identifiera sig med dem han tillrättavisar möter den andlige fadern sina lärjungar underifrån. Han vet, med aposteln, att han själv är ”den störste bland syndare”. Detta drag går igen bland de monastiska fäderna. När man konsekvent avstår från att döma är det för att man känner sin egen uselhet. Men det leder inte till ett relativiserande av synden. Sorgen över synden, lika stor hos mig själv som hos andra, föder ett kärlekens etos. Ånger, bot och omvändelse följer inte av att man blir uppläxad, men väcks av den andlige faderns människokärlek och medkänsla.
Samma attityd möter vi hos Benedikt när han i epilogen till sin klosterregel beskriver denna som en ”enkel nybörjarregel”. Det beror dels på, som benediktinen Ingmar Svanteson kommenterar, att ”han av ödmjukhet inte vill framhålla den regel som är skriven av hans egen hand”. Men också på en insikt om sin egen lika mycket som andras lättja. Svanteson skriver:
Till denna ödmjukhet kommer en sorg över att den ursprungliga ivern redan i hans tid har ersatts av ljumhet och tröghet. Ändå fäller han ingen dom över sina bröder, utan går själv in under bedömningen: ”Vi som är tröga, som lever illa och är försumliga.
Här rör vi vid en paradox i det andliga faderskapet. Nilos är medveten om syndens allvar och höga pris, men finner det på samma gång omöjligt att döma. Bakom denna hållning finns det etos för vilket en sant kristen askes består av ”en kamp med världen utifrån en kärlek till den” (Bulgakov).