Att ge själen vingar

Tvåhundra personer var i tisdags kväll samlade i Fässbergs vackra kyrka i Mölndal för att fira den orientaliskinspirerade ökenmässan. Altaret dukades under den överväldigande installation som skapats av konstnären Luke Jerram. Konstverket Gaia är sju meter i diameter och gjort av bilder från Nasa som astronauterna tagit av jorden. Det är upplyst inifrån och snurrar så att besökaren kan se hela jorden. Under 21 dagar hängde den väldiga globen från taket i Fässbergs kyrka, den enda plats i Sverige där det visades innan det i onsdags plockades ner för att färdas vidare till andra länder.

Det blev en kväll fylld av förundran över Guds skapelse, när vi lyfte våra hjärtan i tillbedjan och tacksägelse till den Gud som ”som står över allting, verkar genom allt och finns i allt”, med aposteln Paulus ord (Ef 4:6).

I den koptiska kyrkan talar man om liturgin som en anafora, det grekiska ord som motsvarar prästens maning till församlingen med orden Upplyft era hjärtan. Just dessa ord, som används i både östlig och västlig tradition, hör till liturgins mest ursprungliga och vittnar om vad Athosmunken Gregorios beskriver som hjärtat i prästtjänsten: “att ge själen vingar”. 

I varje liturgi tas vi med upp på det förklaringsberg där himmel och jord möts. En analogi som tidigt fångades upp av liturgiska kommentatorer, framför allt i östkyrkan. Markusevangeliet berättar hur Jesus tog med sig Petrus, Jakob och Johannes “upp på ett högt berg”. Uttrycket ”upp på” är här en översättning av anaferei, det grekiska verb från vilket anafora kommer. Samma ord används i Lukasevangeliets skildring av hur Jesus ”blev upptagen [anafereto] till himlen”. Varje mässa är ett förklaringsberg och en himmelsfärd! 

Bild: Martin Flower

---