Mosaikens evangelium

I dalgången mellan två av Roms sju kullar, Viminalen och Esquilinen, ligger Basilica di Santa Pudenziana, en liten pärla bland stadens otaliga kyrkor. Få hittar hit, såvida man inte blir vägledd av någon som känner till kyrkans rika historia. Så var det också för mig, någon visade vägen; sedan dess besöker jag kyrkan varje gång jag kommer till Rom. Bara två kvarter bort köar pilgrimer och turister för att få komma in i den imposanta Santa Maria Maggiore, en av Roms fyra pontifikalkyrkor. Men i Santa Pudenziana, knappt märkbar på en bakgata, är det aldrig trängsel. Ändå är detta en av Roms äldsta kyrkor, somliga menar att det kan vara den allra äldsta. 

Kyrkan är helgad åt Pudentiana, enligt en tidig tradition dotter till den Pudens som nämns i Andra Timotheosbrevet (4:21), och vars hus låg just här. Tillsammans med sin familj blev han kristen i mötet med aposteln Paulus, och hans hem kom sedan att fungera som huskyrka. Traditionen berättar vidare att även aposteln Petrus åtskilliga gånger besökte huskyrkan och firade eukaristin med församlingen som möttes här. Liksom att det var här han vigde sina efterträdare som ledare för församlingen i Rom: Linus, Cletus och Clemens.

I kyrkans absid finns vad som tveklöst är en av Roms äldsta mosaiker, skapad någon gång mellan år 310 och 317. Den utgör förlagan till det motiv som kom att bli centralt i bysantinsk ikonografi: Kristus Pantokrator. Mosaiken, där Kristus tronar tillsammans med sina apostlar, förkunnar Kristi herravälde i svåra tider. Vid samma tid som mosaiken gjordes föll Rom i visigoternas händer. Efter plundringen av Rom år 410 skriver Augustinus sitt berömda verk, De civitate Dei, Guds stad, om hur Guds rike i slutänden kommer att segra.

Men kanske är det mosaiken i sig som rymmer det viktigaste budskapet, något som den kappadokiske kyrkofadern Gregorios av Nazianzos fångade upp. I en kommenterar till Paulus undervisning om kyrkan som Kristi mystiska kropp liknar han kyrkan vid en mosaik där varje bricka är oersättlig. Budskapet går inte att ta miste på:

Liksom varje bit i en mosaik är omistlig för att mosaiken ska återge en hel och oskadad bild, så är det med varje kristen. Ingen kan ersätta dig utan att skönheten och äktheten i Kristi närvaro i historien och världen förvanskas.