Evig åminnelse: Sten-Gunnar Hedin

En gränspasserare av Guds nåde har lämnat oss. Och efterlämnat ett arv lika uppfordrande som inspirerande.

När pingströrelsens ledare, pastor Sten-Gunnar Hedin, tillika föreståndare för dess ledande församling, 2003 bildade radarpar med den katolske biskopen Anders Arborelius, skrevs ett nytt kapitel i modern svensk kyrkohistoria. I en serie uppmärksammade artiklar i Svenska Dagbladet publicerade de två sitt gemensamma ”Jesusmanifest”. Ett teologiskt vågspel som fick en fortsättning inte bara i den första officiella dialogen i Sverige mellan pingströrelsen och den katolska kyrkan, men också i en serie av böcker om trons grunder där de två kyrkoledarna bildade pakt.

Den vänskapens ekumenik som Sten-Gunnar Hedin och Anders Arborelius har fortsatt att vittna om sedan dess har varit ett tecken på den enda framkomliga vägen mot den enhet som enligt Jesus är trons viktigaste krav. Bägge har framhållit: Vi måste börja leva tillsammans i trons enda och innersta väsen innan vi kan enas om innehållet. Det har väckt förhoppningar bland alla som bär på en längtan efter en fördjupad kristen enhet, om än det inte applåderats vid gränsposteringarna.

Sten-Gunnar Hedin berättade ofta om hur egna fördomar och förutfattade meningar smulats sönder i mötet med såväl katoliker som orientaliska kristna. Hans ekumeniska mod överraskade. Hur kom det sig att denne pingstpastor, tryggt rotad i den traditionella svenska pentekostalismen, så självklart sökte förena det bästa i skilda andliga och intellektuella världar? 

Kanske var det just hans djupa rötter i den tradition som fött honom, tillsammans med en stor portion nyfikenhet, som var hemligheten till att han var så förbehållslöst fri från misstänksamhet i mötet med det annorlunda. Alltid mindre upptagen av vad han själv hade att bidra med, betydligt mer av vad han kunde lära av andra. Oavbrutet ställde han sig frågan: ”Vilka gåvor vill den helige Ande ge mig genom mina bröder och systrar i de andra kyrkorna?”

 När Ekumeniska Kommuniteten i Bjärka-Säby bildades 2008 och vi sökte två visitatorer, en från frikyrklig och en från episkopal tradition, föll det sig naturligt att tillfråga Sten-Gunnar Hedin. Han accepterade inte bara uppdraget, men gav frikostigt av sin tid och sina erfarenheter. När den nybildade kommuniteten sökte sin väg var han ett oumbärligt stöd och en klok samtalspartner tillsammans med vår andre visitator, biskop Biörn Fjärstedt. Till vårt Generalkapitel 2014 bjöd Sten-Gunnar med sin vän, den syrisk-ortodoxe ärkebiskopen Benjamin Atas, genom vilken vi fick bekanta oss med arvet från den syriska kyrkan och dess flöden i vårt land.

När identitetspolitik och konflikter river upp sår i vårt samhälle, även i det kyrkliga landskapet, behövs människor tillräckligt trygga för att orka lyssna till den avvikande andre. Med sin uppväxt i den ångermanländska urskogen och sitt starka sociala engagemang gjorde sig Sten-Gunnar Hedin känd som en samtalets man. Förmågan att se hur det som skiljer oss åt ibland kan bli en nyckel till enheten har varit hans speciella nådegåva. 

Vänskapen med Sten-Gunnar Hedin var för mig personligen en stor gåva. Han var en generös uppmuntrare som gestaltade en hållning värd att ta till förebild: den i evangeliets centrum rotade och i sökandet reservationslöst öppna.

Evig åminnelse!