Kärleken annulerar lagen

Under apostlafastans två sista dagar läser vi det avslutande kapitlet i Nicholas Afanasievs bok The Church of the Holy Spirit. Det har rubriken ”The Power of Love”, och berör vad som sker när Anden upphör att vara den styrande principen i kyrkans liv. Då tar lagen, den moraliska principen, över. Vi lyssnar till Afanasiev:

Kyrkan, som framträdde på pingstdagen lever och verkar genom Anden, med stöd av de karismatiska gåvorna som Gud fördelar såsom han vill. … Under historiens gång började lagen göra sitt intrång i kyrkans liv och blev långsamt dess styrande princip. … Lagen tillhör den ’gamla tidsåldern’ och är främmande för kyrkan. Lagens väsen förändras inte i kyrkan, om den skulle göra det vore lagen inte längre lag. När den väl etablerats i kyrkan kom den kyrkliga lagen att grundas på den romerska lagen. 

Afanasiev medger att det kan tyckas som att en fastare kyrklig organisation med ett tydligare regelverk bidrog till att konsolidera församlingarnas liv och ledning. ”Åtminstone får man det intrycket av kyrkohistorikerna.” Men själv är han tveksam till denna tolkning av den historiska utvecklingen: ”De som uppfattar det så tycks ha en skeptisk inställning till den karismatiska principen och en övertygelse, mer eller mindre öppet, att lagen måste vara den styrande principen, medan Anden enbart skapar anarki.” Men Afanasiev är tämligen säker på att ”en sådan inställning hade varit otänkbar bland kyrkans första ledare eftersom de visste att Guds kraft verkar genom svaghet”. 

När Afanasiev i detta kapitel reflekterar över förhållandet mellan Anden – eller nåden – och lagen, refererar han återkommande till Paulus undervisning i Galaterbrevet. ”Ett av Paulus stora bidrag är det sätt på vilket han gör oss medvetna om problemet med lagen och nåden ur ett kristet perspektiv.” När Paulus skriver att han ”genom lagen dött bort från lagen för att leva för Gud”, kommenterar Afanasiev att det ’nya liv’, som innebär lagens död i alla dess avseenden, är grundat på kärleken eftersom ’Gud är kärlek’. Och kärleken ’annulerar’ lagen; det är därför Jesu undervisning i bergspredikan tillhör en annan kategori än moralens. 

Vad innebär det då att ’dö bort från lagen’? För Afanasiev handlar det inte om att förakta lagen men om att ”överskrida den”. Hur fullkomlig lagen än är, har den överträffats av kärleken, som i de nytestamentliga skrifterna alltid är förbunden med Anden. Den är Andens främsta gåva, en gåva som ’består’ när profetian, tungotalet och kunskapen förgår. Lagen har spelat ut sin roll i våra mänskliga relationer när vi kan säga med Paulus: ”Nu lever inte längre jag, det är Kristus som lever i mig.” Då behövs inte längre lagen för att försvara den enskildes rättigheter – inte heller för att skydda henne från sig själv eller andra.

Att i kyrkan återvända till lagen är att ”avvisa Andens gåvor”, skriver Afanasiev. Det är att blanda ihop ljus och mörker, frihet och slaveri.