När Gud blir allt, överallt

Hur ska vi sammanfatta snart fem veckors läsning under årets påskfasta av Philip Sherrards författarskap?  Vad är själva essensen, kärnan, i det han vill förmedla? 

Hans stora poäng, den röda tråden genom hans ofta djupsinniga och originella teologiska vision, är denna: Det är först när vi förstår hur läran om skapelsen är oskiljaktig från inkarnationen, som vi kan förstå hur och på vilket sätt hela världen är helig. Länken i den kristna traditionen mellan kristologin – hur gudomligt och mänskligt förhåller sig till varandra i Kristus – och skapelsen, människan såväl som naturen, är med andra ord den avgörande nyckeln. 

Konciliet i Chalcedon 451 beskrev i några distinkta formuleringar, om än i negativa termer, förhållandet mellan gudomligt och mänskligt i Jesus. Hur de två naturerna är förenade utan förändring, förväxling eller sammanblandning. Detta mysterium, fulländat i Kristus, utgör på samma gång mönstret för förhållandet mellan gudomligt och mänskligt i tillvaron som sådan. Men inte bara det, det låter oss också förstå varje skapad varelses verkliga natur och potential, ner till den allra minsta och oansenliga. Johannesprologens berömda inledning att Ordet blev kött (sarx) – liksom profeten Joels utsaga om att den helige Ande ska utgjutas över allt kött – syftar inte bara till den mänskliga kroppens kött. Sherrard skriver:

All materia, hela den fysiska naturen, är Kristi kropp.

På samma sätt som Gud och människa – i Kristus och genom honom i varje människa – är förenade, men utan att vara identiska, så förhåller det sig med allt skapat. Det är en förening där var och en bevarar sin unika identitet, inte blir någon annan, men fullt ut blir sig själv just i kraft av denna förening. Det är därför som inte bara människans utan hela skapelsens potential för transfiguration och gudomliggörelse vilar på ontologisk grund. Det vill säga, allt skapat bär på en inneboende förmåga – det skapades logoi som Maximos kallar det – att bli delaktigt av gudomlig natur. Som Philip Sherrard uttrycker det:

Det är på just denna grund som löftet ges om den dag när ’Gud blir allt, överallt’ (1 Kor 15:28) – Gud ska bli allt i alla i den skapade värld som utgör vårt universum.

Men om människan, liksom skapelsen i övrigt, är i grunden god och dessutom i sin natur bär på möjligheten att bli gudomliggjord, varför ser vi då inte att världen är helig? I klartext: Hur ska vi förstå ondskan i världen? I morgon avslutar vi vår fasteläsning med att lyssna till hur Philip Sherrard besvarar den frågan.