Skiftet av världsbild

Vad som framträder allt klarare efter fyra veckors läsning av Philip Sherrard är hur inkarnationens realitet, i en kristen förståelse av världen, är det avgörande såväl argumentet som incitamentet i kampen mot en spiritualitet som hela tiden tenderar att nedvärdera den skapade världen. När tidiga kristna lärare som Irenaeus, Justinus, Athanasios och andra tog denna strid med gnostiker och doketister, var det för att de insåg vad som stod på spel: kampen gällde tron på en frälsning som inte bara omfattade människans själ utan hela den skapade ordningen, det kosmos som ropar i sin väntan på ”den frihet som Guds barn får när de förhärligas” (Rom 8:21). För dessa tidiga teologer – liksom för Philip Sherrard – är det inte möjligt att tänka på Gud utan att tänka på världen; den värld där Gud uppenbarar sig och ger sig till känna. 

Eftersom allt som existerar ”är skapat genom honom och till honom”, med orden i Paulus kosmiska Kristusvision i Kolosserbrevet, äger också allt skapat, just genom att det finns till, en kontaktpunkt med den andliga världen. Maximos Bekännaren kallar denna ”kontaktpunkt” skapelsens logoi: de gudomliga energier som genomströmmar och skänker harmoni åt den skapade världen genom att den är rotad i Guds vara.

Att harmonin i skapelsen alltför ofta bryts beror inte på någon defekt i naturen, inte heller som vissa gnostiker menade att det onda äger en inteckning i materien. Orsaken är det brott som skett i relationen mellan människan och Gud.  Sherrard skriver:

Den dissonans som uppstått i hela den skapade världen är en konsekvens av människans förvillelse. … Genom att hon har kränkt Guds avbild inom sig har den ursprungliga kosmiska harmonin rubbats.

Men samtidigt som dessa tidiga kristna teologer framhöll att inkarnationen överbryggade klyftan mellan Gud och världen, fanns i den unga kristenheten även teologer som lutade mot en form av dualism alltid latent i platonskt tänkande. Något som ledde till en negativ och nedsättande attityd till världen, eller vad Philip Sherrard kallar en ”stympad kosmologi”. Han pekar på hur en linje löper genom teologins historia, inte minst från Augustinus och framåt, som förkunnar evangeliet på ett sätt som får det att låta som att det oavbrutet skaver i förhållande till världen. Sherrard kommenterar denna utveckling:

På tvärs med kristendomens egen uppenbarelse gjordes en uppdelning mellan det som rörde människans frälsning och det som gällde naturens ordning. Den mänskliga destinationen särskildes från naturens destination, så att den ena till slut uppfattades vara helt oberoende av den andra – och den enda som hade egentlig betydelse var den första.

Renässansen kan delvis, menar Sherrard, förstås som en reaktion mot en medeltida kristen teologi präglad av ett haltande förhållande till kosmologiska frågor. Dessa begränsningar till trots präglades dock medeltiden av en självklar integrerad världsuppfattning. Känslan för tillvarons helighet genomsyrade fortfarande människors medvetande. Den stora förändringen kom att inträda från 1500-talet och framåt. Philip Sherrard skräder inte orden när han i sin bok Human Image: World Image ställer de kritiska frågorna om vad det var som hände under den period som tog sin början med upplysningen:

Hur var det möjligt att vi inom loppet av några århundraden kunde tillägna oss ett sätt att tänka som så helt kom att domineras av abstrakta, opersonliga, materialistiska och kvantitativa begrepp och värden, att vi med uppsåt och beräkning började exploatera och profitera på oss själva och naturen – eller se genom fingrarna när så skedde – som om de var lika abstrakta, opersonliga, oheliga och själlösa? Vilka är de nya tankemönster som tagit oss i besittning och prackat på oss en självbild och en världsbild lika obarmhärtig som oandlig? 

För Sherrard råder ingen tvekan om var skulden till detta paradigmskifte står att söka.

Den moderna vetenskapliga världsbilden … förutsätter en radikal omvandling av hela vår mentala föreställningsvärld. Den innebär ett nytt sätt att se på varat, ett nytt sätt att närma sig naturen, kort sagt, en ny filosofi.