En teoantropokosmisk vision

Första måndagen i Stora fastan, och vi ska i dag inleda vår årliga fasteläsning inför påsken. Fastebloggen har under senare år läst en författare ur den ortodoxa teologiska traditionen under påskfastan. I år ska vi göra en närläsning av den ortodoxe teologen och poeten Philip Sherrard – en av översättarna av samlingsverket Filokalia – som i en rad böcker tecknar vad han kallar en teoantropokosmisk vision. 

Med denna tungvrickare syftar Sherrard till en vision av Gud, människan och världen som gör det möjligt att beskriva oss själva och världen i sakramentala termer. Det rör sig med andra ord om en Kristusvision som omfamnar hela kosmos. En vision som i den kristna trostraditionen tar form när länken mellan treenigheten, inkarnationen och skapelsen bevaras intakt.  

Philip Sherrard (1922–1995) trädde tidigt fram som frontgestalt bland de skapelseteologer i östkyrkan som i vår tid tagit upp arvet från bland andra Maximos Bekännaren. Grunden för hans ekoteologi är kristologin, det sätt på vilket gudomligt och mänskligt i Jesus Kristus genomtränger varandra, utan ”åtskillnad, förändring eller förväxling” som konciliet i Chalcedon 451 formulerar det. I en förtätad mening sammanfattar Philip Sherrard sin theoantropokosmiska vision:

Om vi inte förstår hur en i treenigheten – det inkarnerade Ordet – också är en del av skapelsen, och hur förhållandet mellan Gud och människa i Jesus av Nasaret är av samma slag som förhållandet mellan Gud och världen, kommer vi aldrig att kunna förstå vem Gud är, vem människan är eller vad skapelsen är, än mindre vad det i praktiken har för betydelse för oss.

Under de närmaste fem veckorna ska vi – i ljuset av den alltmer eskalerande klimatkrisen – utforska innebörden av denna enda mening i Philip Sherrards författarskap, och samtidigt bekanta oss med hans gärning som lekmannateolog och poet. Vi ska se hur Sherrard gör upp med den antingen-eller-teologi som får valet att stå mellan Gud och världen. En förkunnelse – fortfarande i omlopp – som riskerar att sluta i en andlig imperialism: den drar isär andligheten och världen med dess skönhet.