Gränssnitten

Allt färre utrymmen i livet lämnas i dag fria från distraktioner. Även om varje tid har en tendens att framställa sig som sämre än gångna tider, och därmed frestas att idealisera det förflutna, utsätts vi i dag för en typ av distraktioner som inte tidigare existerat. Författaren Nicholas Carr, en av dem som menar att de nya medieteknologierna ligger bakom mycket av vår tids rastlöshet, skriver: “Det pris vi betalar när vi underordnar oss teknikens makt är alienation.” Alienation är ett annat ord för platslöshet.

Distraktionerna berövar oss inte minst förmågan att eftertänksamt försjunka i en god bok. I den kristna traditionen beskrivs den andliga läsningen – lectio divina – som en av de viktigaste uppenbarelseplatserna för människans fördjupning. Den representeras av en läsning där vi läser för att läsa – inte för att ha läst. Sådan läsning är i sig en motståndshandling, men som så mycket annat kräver den tillvänjning.

Distraktionerna måste bemötas med en askes som mutar in platser av stillhet i tillvaron. Som den irländske poeten John O’Donohue skriver i sin bok Anam Cara:

Platser av tystnad är ofta de viktigaste gränssnitten mot mysteriet.