De tre platsernas hemlighet

Under firandet av julen lyssnar vi återkommande till Kristushymnen i Filipperbrevets andra kapitel: Jesus ”avstod från allt och antog en tjänares gestalt”. När Paulus söker ett språk för den djupa ödmjukhet som kommer till uttryck när Gud blir människa, väljer han det upprörande grekiska ordet kenosis, som brukar översättas med utblottelse.

Den tidiga kyrkans lärare talar om Guds sons trefaldiga kenosis: han blir människa, han blir gjord till synd, han dör. Dessa tre uttryck för Jesu nedstigande svarar mot tre platser: Betlehem, Jordan och Golgata. Var och en av dem inbegriper de övriga.

Efter att under julens tretton dagar ha varit i Betlehem – platsen där Gud stiger ner från himlen till jorden – kommer vi i kyrkans år till Jordan, platsen där Jesus solidariserar sig med oss syndare och stiger ned i vattnet för att döpas av Johannes. Medan vi i väst firar de vise männens besök i Betlehem och därmed evangeliets universalitet på trettondedag jul, är det Herrens dop som står i centrum i kyrkorna i öst under den högtid som kallas epifania. Därför är trettondedagsafton en strikt fastedag i de östliga och orientaliska kyrkorna.

Dopet i Jordan är den logiska följden av födelsen i Betlehem, på samma gång som det föregriper Golgata. Jordans vatten symboliserar dödsrikets djup. Dit skulle Jesus stiga ned, därifrån skulle han också stiga upp. Ett uppstigande som förebådar uppståndelsen. I dopet framträder det kristna livets mönster: död och uppståndelse.