Där Gud och världen strålar samman

Läsningen av Bibeln är ett annat område där Rowan Williams utmanar oss till ett eskatologiskt förhållningssätt. Även här gäller eukaristins ”mönster”. Men genom att vi ofta har en alltför individualiserad idé om bibelläsning – den fromme läsaren ensam med texten – inser vi inte hur läsningen av Skriften är en eskatologisk händelse. Allra tydligast när den läses högt.

”Skriften är en text som ska läsas högt, den är avsedd för offentlig läsning i församlingen”, skriver Rowan Williams och tar som exempel Esras läsning av Toran och Paulus uppmaning i Kolosserbrevet att läsa episteln högt i församlingen (4:16).

Den offentliga läsningen av Skriften i församlingen är bärare av påskens transformerande kraft. All bibelläsning handlar i någon mening om påsken, eftersom Skriftens stora intrig är det drama i vilket Kristus drar in hela mänsklighetens historia i sin egen rörelse till Fadern (”Jag går till Fadern”).

”Den kommunion som uppstår när Skriften blir läst i församlingen är en ’karismatisk’ realitet”, som Rowan Williams uttrycker det. När Anden levandegör Ordet, och vi ger vårt gensvar, uppstår gemenskap. Och precis som i eukaristin är det inte immateriella idéer och ideal som kommuniceras. ”Språket – i ord och gester – är en materiell transaktion, en kropparnas kommunikation”, skriver Rowan Williams. 

Debatter om Bibelns inspiration blir lätt tendentiösa och ytliga när vi inte ser hur all förkunnelse av Skriften är eskatologisk, menar Rowan Williams. Han skriver:

Att säga att Skriften är inspirerad är inte att tillskriva texten som sådan ett slags övernaturlig exakthet, det är snarare att säga att varje gång den blir läst manar den de troende till försoning med Gud och gemenskap med Gud genom Kristus. Om vi utgår från den offentliga och liturgiska förkunnelsen av Skriften i den eukaristiska gudstjänsten – liksom i tidegärdens läsningar – är det troligare att vi kommer att uppfatta inspiration som ett ord för det som sker när Andens tilltal gör den församlade gemenskapen till ett tecken på den förnyade skapelsen.

Det enskilda bibelstudiet bör vara ett utflöde av detta, menar Rowan Williams. När den troende läser Bibeln i sin kammare, läser hon som en del av den osynliga kyrkan, hon står i en gemenskap, vare sig hon är medveten om det eller inte. 

Att läsa i Anden är att läsa i den karismatiska atmosfär som präglar den yttersta tidens gemenskap – den eukaristiska församling där Gud och världen strålar samman.