En omöjlig kombination

I Ekumeniska Kommunitetens lektionarium läser vi under kyrkoårets avslutande månad ur Uppenbarelseboken. En text som utgör såväl Bibelns fullbordan som profetlitteraturens klimax. Från en ö i Medelhavet nedtecknar Johannes sina visioner utifrån en kreativ omläsning av den hebreiska Bibelns profeter. Han förutser världens slut och hur en ny värld kommer till genom Guds beslut och kraft. 

Talet om ”världens slut” och en ”ny värld” har varit föremål för åtskillig missriktad spekulation. Den värld som går mot sitt slut i Uppenbarelseboken är inte planeten Tellus – jorden – utan den världsordning som för bokens första läsare representerades av det romerska väldet. Världens slut är, för de små kämpande församlingarna i Mindre Asien till vilka denna skrift ursprungligen var sänd, liktydigt med romarrikets kollaps och upplösning. 

Uppenbarelseboken är en våldsam uppgörelse med imperiets kvävande maktutövning. Och det är speciellt en sida av denna som den profetiska kritiken riktas mot, påpekar teologen Ellen Davis: ”Dess omänskliga och destruktiva ekonomiska praktik”. En katastrof står för dörren, en förstörelse som drabbar såväl den mänskliga som den icke-mänskliga skapelsen. En avgörande orsak till katastrofen är ett ekonomiskt system vars enda mål är att komma undan med så mycket som möjligt, så länge som möjligt. ”Dina köpmän var jordens herrar”, heter det i Uppenbarelseboken om en kultur där marknaden är gud.

Hela den profetiska traditionen i Bibeln är intensivt upptagen av frågan hur vi lever tillsammans och därmed hur vi förhåller oss till våra pengar och ägodelar. Det finns knappast ett enda avsnitt i profetlitteraturen som inte på något sätt berör denna fråga. Allra tydligast är Jesus som låter oss förstå att pengar inte är oskyldiga objekt, utan äger en suggestiv kraft lika beroendeframkallande som en drog. Den lojalitet de gör anspråk på är inte möjlig att förena med lojaliteten till Gud. 

Det är inte möjligt att tjäna både Gud och Mammon.