Dubbelexponering

I Uppenbarelsebokens femte kapitel lyfts Johannes i en vision upp till himlen. ”Kom hit upp”, hör han rösten säga och ser i samma stund den i evigheternas evigheter pågående gudstjänsten. I dess centrum står ett lamm ”som i kraft av evig ande har framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud” (Heb 9:14). 

I den himmelska liturgin fortsätter Lammet att frambära sig själv som en offergåva medan änglar och helgon och den jordiska gudstjänsten tillber. En märklig och gripande skildring av detta återges av den heliga Birgitta på 1300-talet. I en vision ser hon, som i dubbelexponering, hur det som sker i himlen samtidigt utspelar sig i världens alla kyrkor.

Därefter såg jag ett altare, som fanns på Majestätets tron, en kalk med vin och vatten samt ett bröd, som liknade den hostia som bärs fram på altaret. Och sedan såg jag hur en präst i prästerlig skrud påbörjade mässan i en av världens kyrkor. När han fullgjort allt i mässan fram till orden med vilka han välsignade brödet, såg jag liksom hur solen och månen och stjärnorna med alla planeter och alla himlar i sina banor och omlopp genljöd mot varandra i ljuvlig musik, där man uppfattade alla slags sånger och melodier. Och otaliga musikanter av alla slag syntes. Den underbara musik de utför är ofattbar och outsäglig.

Scenen har beskrivits som en av de skönaste i den svenska litteraturen, men den får sin laddning genom att vara en domsscen. Det slaktade Lammet skaffar martyrerna genom alla tider – offren för våld, förnedring och maktmissbruk – upprättelse genom att frambära sig själv som försoningsoffer. Anders Piltz kommenterar hur det är samma handling som utförs i himlen och på jorden: ”Den himmelska gudstjänsten utspelar sig samtidigt på jorden, från solens uppgång till dess nedgång, i öst och väst, i varje ögonblick så länge världen består.”

Att fira eukaristi är att åskådliggöra Herrens död, till dess han kommer åter i härlighet.