Tippexteologi

Går det, i vårt kulturella, filosofiska och religiösa klimat, att på ett rationellt sätt tala om ett kristet offer som bör lämna avtryck i våra liv? Eller är det kontraproduktivt att ens försöka?

Det är den anglikanske prästen och teologen Sarah Coakley som myntar begreppet tippexsteologi. Hon gör det just i en diskussion med kollegor som menar att den anglikanska kyrkans handbok för gudstjänster behöver saneras. Ordet ”offer”, hävdar de, borde inte längre användas i de eukaristiska bönerna.

Men missbruk är inget skäl att radera eller bortrationalisera offersymbolen i det kristna språket eller i riten, svarar Sarah Coakley. Hon tillägger: ”Överallt där det bor en djup sanning döljer sig också mörka avvikelser.” Det är till exempel fullt möjligt, och många har gjort det, att rättfärdiga barnaga med hänvisning till offer.

Ord och begrepp som blivit tvetydiga, just därför att de är motsägelsefulla och därmed kan missbrukas, är inte sällan bärare av en kraftfull mening. Att släta ut motsägelserna riskerar att tömma språket på dess sprängkraft. Utmaningen är att tränga in i ordens kärna. Inte omtolka, men befria en metafor som kan visa sig omistlig i en tid när så mycket står på spel i vår värld, och som kastar ljus över kyrkans och den kristnes kallelse till Kristuslikhet.

”Frambär er själva som ett levande och heligt offer som behagar Gud. Det är er andliga gudstjänst.” Låt oss så här långt nöja oss med att konstatera hur Paulus, i detta centrala imperativ från Romarbrevets tolfte kapitel, intressant nog knyter offret till liturgin. I hans efterföljd kom kyrkans tidiga herdar att konsekvent tala om eukaristin som ett ”offer”. Att vi i den protestantiska världen bär på en efterhängsen ambivalens inför det språkbruket, hör historiskt samman med att en av de avgörande kontroversfrågorna under reformationen på 1500-talet gällde ”mässoffret”. Vad var det som fick reformatorerna att reagera så starkt? Vilka var de missbruk som ledde till en tidig variant av tippexteologi? Vi får anledning att återkomma till den frågan under apostlafastan.