Henrik Roelvink R.I.P.
Med sorg mottog vi den gångna helgen budet att en nära vän till vår kommunitet, franciskanbrodern och prästen Henrik Roelvink, avled fredagen den 14 november i Holland i sviterna av covid-19. Han blev 83 år.
Henrik Roelvink var en ekumenisk frontgestalt inom den katolska kyrkan i Sverige i mer än trettio år, och under några viktiga år från 1996 till en bit in på 2000-talet – i Ekumeniska Kommunitetens gryning – besökte han ofta Bjärka-Säby. En varm vänskap växte fram när broder Henrik bejakade vår förfrågan att regelbundet möta bröderna i fraterniteten för samtal och vägledning. Det innebar en unik inblick i ordenslivet och i synnerhet den franciskanska spiritualiteten för dem som levde på Nya Slottet under de åren.
Henrik Roelvink kom till Sverige från sitt hemland, Nederländerna, redan 1966, han var då 29 år och prästvigd sedan några år tillbaka. Under de första åren bodde han i Uppsala och knöt snart kontakter även med andra kristna. Det rådde ännu ekumenisk vinter i förhållande till katolska kyrkan i Sverige, och broder Henrik kom med sitt ekumeniska sinnelag och sin fördomsfria öppenhet att spela en viktig roll som brobyggare mellan kyrkorna. År 1971 flyttade han till Linköping där han blev kyrkoherde i den lilla men växande katolska församlingen, och grundade samtidigt tillsammans med ett par bröder en franciskansk kommunitet. Henrik Roelvink engagerade sig bl a i ett omfattande forskningsarbete om franciskanernas historia i Norden, han skrev och översatte böcker om Franciskus och Klara av Assisi, och blev en av de viktigaste förmedlarna av franciskansk spiritualitet i Sverige. Med tiden kom han dock att ägna alltmer av sin tid åt ekumeniken, och arbetade i många år som ekumenisk samordnare i det katolska stiftet.
Då kommunitetslivet tog sin början i Bjärka-Säby hösten 1996 fick de bröder som under de första åren levde på Nya Slottet möjlighet att regelbundet möta broder Henrik för vägledning och samtal. När han i sin memoarbok, Låt mig avlägga räkenskap – mitt liv som franciskan och präst (Veritas 2012), berättar om dessa möten är det mer än en anekdot. Vi får en påminnelse om att mycket har hänt sedan dess. Han skriver:
I början var det mycket spännande eftersom det fanns en stark opposition inom pingstförsamlingen mot kommunitetsprojektet … Våra första möten skedde därför mer eller mindre i hemlighet. Vi samlades varannan gång hos mig i Linköping, och varannan gång hos dem i Bjärka-Säby. När de i början kom in till staden, parkerade de sin bil på ett annat ställe, så att deras församlingsmedlemmar inte skulle misstänka något. (Den katolska kyrkan och pingstkyrkan låt bara femtio meter från varandra.) Jag undvek att bära ordensdräkt eller ens prästkläder och sa ingenting utåt. Senare blev relationerna mer avspända.
Efter att ha fyllt 75 år återvände Henrik Roelvink till Holland 2013, där han fortsatte att vara intensivt verksam inom franciskanorden och i sin tjänst som präst. Jag mötte honom sista gången under ett besök i Nederländerna för två år sedan, då vi var tillsammans under ett seminarium.
Broder Henriks generositet och enkelhet, hans stora hjärta och människokärlek, gav honom vänner i många sammanhang och gjorde honom till en uppskattad själasörjare. Han var djupt rotad i sin tro på samma gång som han drevs av en nyfikenhet att ständigt lära av dem han mötte. Med sina kunskaper och sitt ekumeniska patos var han en stor gåva till svensk kristenhet.
”Ett mycket märkvärdigt liv”, för att använda författaren Torgny Lindgrens ord – han var en av dem som hade Henrik Roelvink som biktfar – är nu avslutat. I tacksamhet över en rik livsgärning och en sann vän lyser vi frid över broder Henrik Roelvinks ljusa minne.