Gråt inte o Moder
Den tredje delen i Torsten Kälvemarks essäsamling Låset av ull – vår läsning under fastan – handlar om Ryssland, tragedin och exilen. Den består av två kapitel där det första berör vad författaren kallar ”den största förföljelsen i kristenhetens historia”. Den ryska martyrhistoria, som tog sin början kort efter revolutionen 1917 och varade i 75 år, kom Torsten Kälvemark att ägna sin sista bok åt, Katedralen som sprängdes. Tiotusentals präster mördades. En stor majoritet av biskoparna miste livet på avrättningsplatser och i fångläger. Kyrkligt aktiva kvinnor, ibland i åttioårsåldern, anklagades för påhittade brott och mördades med ett nackskott. Och allt detta inför en ofta likgiltig omvärld.
När den kristna tron åter kommit att bli en av de starkaste krafterna i den nutida ryska kulturen, måste det förstås mot bakgrund av denna martyrhistoria, menar Torsten Kälvemark. Han skriver: ”Det religiösa uppvaknande som nu under flera decennier varit så karaktäristiskt för den ryska intelligentsian har inte uppstått ur intet. Den har sina rötter djupt i den sovjetiska Gulag-arkipelagen.”
Den våg av förföljelse och terror som kulminerade under 1930-talets slut kom bland annat till uttryck i den lidandets poesi som Anna Achmatova publicerade under titeln Requiem. Bakgrunden är sonen Lev Gumiljovs – och maken Nikolaj Punins – arrestering i gryningen den 23 oktober 1935. Den består av en samling dikter från perioden 1935–40, bevarade i poetens huvud och nedskrivna först 1957 och tryckta sex år senare efter att ha utsmugglats till München. Diktsamlingen har av Magnus Ljunggren, professor i rysk litteratur, beskrivits som “Rysslands tyngsta och viktigaste poetiska vittnesbörd under det gångna seklet”.
Det kollektiva lidande som de ryska mödrarna – av vilka hos själv var en –utsattes för under de fruktansvärda åren speglas i dikten “Korsfästelsen”, som anknyter till den ikon i rysk tradition som kallas ”Gråt inte o Moder”. Dikten är ett eko av den hymn som i den ortodoxa gudstjänsten sjungs vid påskaftonens morgongudstjänst.
Änglarnas kör prisade den stora stunden
och himlarna uppslukades av eld.
Han sade till Fadern: ”Varför har du övergivit mig?”
Och till Modern: ”Gråt inte.”
Maria Magdalena skakade av gråt,
den lärjunge han älskade förstenades,
men ingen vågade se dit
där modern tigande stod.
(ikonen är målad av Robin Johansson.)