En färd som sker i gemenskap

 
”Utsikter över andliga landskap” är undertiteln på Låset av ull, Torsten Kälvemarks essäsamling som är vår fasteläsning inför påsken. Boken är indelad i fyra avdelningar och den andra, som vi nu tar oss an, handlar just om ”Andlighetens landskap”. Den inleds med ett längre kapitel om ett av Torsten Kälvemarks favoritämnen, pilgrimsvandringen, något han även skrev om i det allra första numret av tidskriften Pilgrim hösten 1994.
Det som skiljer pilgrimsmotivet i den kristna traditionen från till exempel judendom och islam är att kristendomen i princip inte erkänner några heliga platser. Medan varje troende muslim är förpliktad att åtminstone en gång i livet besöka Mecka är den specifikt kristna pilgrimsfärden en inre vandring. Visserligen började kristna redan på 200-talet att uppsöka ”Kristus-minnets” viktigaste orter, men inte som en tvingande plikt eller religiös dygd, snarare handlade det om en längtan efter att se platser där Guds helighet på ett konkret sätt manifesterats. Att den kristna pilgrimens viktigaste resa från början var resan inåt, innebar dock inte en spiritualisering av tron, att den yttre platsen var ointressant. Kälvemark skriver:

Det fanns inte längre några heliga platser därför att helighetens centrum, Guds verkliga närvaro, fanns på varje plats där två eller tre församlades till eukaristi, till den akt som redan här och nu markerade att vägen var öppen till det nya riket, det som också kunde ses som det återfunna paradiset. Det enda altaret i Jerusalem hade fått en fortsättning i de många altarborden där man tillsammans steg upp till ett nytt Jerusalem.

Genom att knyta pilgrimsfärden mot paradiset till den kristna gudstjänsten markerar Kälvemark dels att det är en färd som sker i gemenskap, inte ett individuellt projekt, och dels att gudstjänsten som en konkret händelse på en fysisk plats är avgörande. Något som det kan finnas anledning att påminna om när gudstjänster alltmer digitaliseras. Som en norsk präst uttryckte saken: ”Tron på det digitala är kanske när allt kommer omkring inget annat än en doketism anpassad till en högteknologisk tid som vår.”