Den apofatiska grundhållningen
Poesins och konstens språk som grundläggande för möjligheten att uttrycka den kristna tron är ett huvudtema i Låset av ull. En av dem hos vilka detta är särskilt framträdande är Christos Yannaras, vid sidan om Zizioulas den internationellt mest namnkunniga av de grekiska teologerna i modern tid. Yannaras som vid en ålder av 84 år var en av föreläsarna vid det årliga symposiet om ortodox spiritualitet i Monastero di Bose förra hösten.
När Torsten Kälvemark ägnar Yannaras betydande utrymme i sin bok är det också för att han personligen lärde känna denne. Sommaren 1965 bodde han några dagar i hans hem i Athen, och några år senare inbjöd han den grekiske teologen att träffa en grupp svenska teologer i Uppsala. Dessa hade dock, antyder Kälvemrk, svårt att förstå sig på Yannaras, som i en liten skrift med titeln Profetians kris gjort upp med de skolastiska tendenserna i den samtida teologin.
Hos Christos Yannaras går den ortodoxa teologin i dialog med de stora existentiella filosoferna, och hans avhandling är en konfrontation mellan Heidegger och de grekiska kyrkofäderna. I sitt fortsatta författarskap ägnar han sig alltmer – i likhet med Zizioulas – åt personens teologi. Vad är egentligen ”personen” till skillnad från ”individen”? De två grekiska teologerna tangerar här den förståelse av människan som allra tydligast vid denna tid representeras av två judiska teologer, Martin Buber och Emmanuel Levinas. Så menar till exempel Zizioulas att det är dessa två, framför allt Levinas, som kommer allra närmast den antropologi som utläggs av de kappadokiska kyrkofäderna på 300-talet.
Yannaras starka intresse för människan som person leder honom vidare till att utforska synen på kroppen i den ortodoxa traditionen, något som blir ämnet för hans andra avhandling med titeln Kroppens metafysik hos den helige Johannes Klimakos. Torsten Kälvemark medger att Yannaras stora verk inte är helt lättlästa, men att han samtidigt har en förmåga att kommunicera med en bredare publik. Det blir tydligt när han 1983 publicerar Trons ABC, en bok som på ett par år sålde i mer än 60 000 exemplar och som även översattes till franska och engelska (Elements of Faith). Den utgör en introduktion till den ortodoxa andligheten, och här beskriver han bland annat innebörden av den apofatiska teologin:
Den apofatiska utgångspunkten innebär en vägran att uttömma kunskapen om sanningen genom att göra den beroende av enskilda formuleringar. Formuleringar är nödvändiga och oundgängliga därför att de definierar sanningen, de särskiljer och avskiljer från varje vanföreställning och varje förändring.
Därför utgör gränserna/dogmerna ett slags sanningens ”konstanter” för kyrkans medlemmar. De är inte föremål för förändringar eller skilda uppfattningar när det gäller formuleringarna. Men samtidigt får dessa formuleringar inte ersätta eller uttömma sanningens kunskap eftersom den förblir en upplevd erfarenhet, ett sätt att leva och inte en teoretisk konstruktion.
Och Christos Yannaras konstaterar därför:
Den apofatiska grundhållningen leder den kristna teologin till att snarare använda poesins och ikonens språk än den konventionella logiken och de schematiserade begreppen när det gäller tolkningen av trossatserna.