Saknas: politiskt mod

 
Samtidigt som Hosea profeterar i norra Israel nås Jesaja av kallelsen till profet i Juda. Året är 736 f Kr, bara månader innan den framgångsrike kung Ussia dör i Jerusalem. Kallelsescenen är scenisk. I sina memoarer berättar Jesaja hur han ser Herren på en ”hög och upphöjd tron” omgiven av sexvingade serafer, samtidigt som ett glödande kol vidrör hans läppar.
En kort tid efter dramat i templet inträffar det ögonblick för vilket Jesaja blivit rustad. Historien som följer är medvetet placerad direkt efter kallelseberättelsen i Jesajabokens sjätte kapitel. Arameernas kung Resin och Israels kung Pekach har ingått en pakt mot Juda rike där Achas nu blivit kung. Skälet är att Juda vägrat ansluta sig till deras allians mot det assyriska imperiet.
Efter att ha skövlat städerna och byarna runt om i Juda, siktar arameernas och israeliternas gemensamma styrkor även in sig på Jerusalem. När nyheten om att de närmar sig når hovet ”skakades kungen och hans folk som när skogens träd skakas av stormen” (Jes 7:2). Den unge oerfarne kung Achas, bara i tjugoårsåldern, bestämmer sig i sin villrådighet för att söka hjälp hos Assyrien.
När Jesaja möter den uppskakade kung Achas säger han till honom på Herrens uppmaning: ”Se till att du bevarar ditt lugn!” (7:4) Två årtionden senare upprepar Jesaja samma sak, men nu är det Egypten som Juda rike söker stöd hos: ”Vänd om och var stilla, då kan ni räddas, genom lugn och tillit vinner ni styrka.” (30:15)
Vad frågan gäller är om det i tider av hård press finns en politisk ledare som bevarar huvudet kallt och har mod att vara stilla. Ytterst, om det är nog att lita på Gud.