"Mitt hus skall vara ett bönens hus"
I allt fler svenska sakristior ser det i dag ut som i Två systrars kapell i Kalmar. I den vackra åttakantiga kyrkan beds dagligen laudes och completorium. I sakristian förvaras tidebönsböckerna för årets olika tider.
Genom tidebönen lever den bön Jesus frambar under sitt liv på jorden vidare i hans kropp som är kyrkan. Från början var hemmen en självklar plats för daglig bön, framför allt på morgonen och kvällen. Men från 300-talet och framåt blev det också allt vanligare att kristna möttes dagligen i kyrkorna till gemensam bön. Psalmer ur Psaltaren, som berikades med läsningar ur Bibeln, tillsammans med böner och sånger tillkomna på Andens ingivelse och inspirerade av Guds ord formade den bönetradition som vi känner som Tidebönen.
Även om tidebönen kan bes enskilt är det framför allt en gemensam böneform. När fler församlingar nu återupptar denna slitstarka bönegudstjänst, får den ”ständiga bönen” ett konkret uttryck i våra kyrkor. Det kan vara få eller fler som deltar, antalet är underordnat. Inte minst för präster och pastorer blir tidebönen i den egna kyrkan en ”lunga” som bidrar till att göra livet till en oavbrutet pågående bön.