Vad är teologi?

 
I vår fasteläsning av Boris Bobrinskoys bok The Compassion of the Father, har vi nu kommit till den tredje och avslutande delen, tre kapitel samlade under rubriken ”På väg mot kunskap om Gud”. Inledningsvis behandlar författaren förhållandet mellan teologi och spiritualitet, och den ständiga risken att de två lever i skilda världar. Teologin – det sökande efter Gud som inbegriper vårt förnuft – måste leva i en ständig dialog med spiritualiteten – livet i Gud.
Vad menar vi med teologi?
Teologi är sammansatt av två ord: Theos, som betyder ”Gud”, och logos, som betyder ”ord”. De två orden syftar till två personer i den heliga Treenigheten: Gud, Fadern, och hans Ord, Sonen. Bobrinskoy konstaterar:
I en mening utgår all teologi från Johannesevangeliets prolog: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.” Teologi som begrepp, som idé eller ämne, består av det mysterium som uppenbarar hur Gud talar, Gud uttalar sitt Ord. ”Guds Ord flödar fram ur Faderns tystnad”, skriver Ignatios av Antiochia.
Två grundläggande och oskiljbara begrepp , tystnaden och ordet, måste hållas samman när vi talar om teologi. Ordet som enbart ord blir babbel, det får inget djup. Tystnad som inte kommer till uttryck blir otillgänglig, förklarar Paulus. ”Han bor i ett ljus som ingen kan nå” (1 Tim 6:16) Detta ouppnåeliga ljus är detsamma som tystnaden. Guds ord är inte bara grunden för den trinitariska teologin, utan för hela universum. Gud skapar genom sitt ord. Gud sade, och det blev.
Talet om Gud och om ordet, och därmed om teologi, måste man därför närma sig på tre sätt: Gud i första personen, i andra personen och i tredje personen. Gud i första personen säger ”Jag”. Gud talar även om vi inte kan höra vad hans säger, och han skapar genom sitt tal. Guds ord är den grundläggande ontologiska akten: genom den blir människan och världen till.
Gud i andra personen är den tilltalade. Människan, liksom änglarna och keruberna, säger ”du” till Gud. ”Vi prisar dig, vi tillber dig, vi tackar dig.” Dialogen med Gud definierar människan som person.
Som en följd av denna dialog kan vi tala om Gud i tredje person. Om man isolerar Gud till tredje person reducerar man honom till ett objekt. ”Detta är teologins stora fara”, skriver Bobrinskoy. ”Teologin blir då avskuren från sina rötter, från den levande dialog där Gud talar och människan svarar. Gud kan man bara tala om utifrån en levande relation.”