Människans lidande och Guds

 
”Den franska litteraturens patriark”, så beskrevs Paul Claudel av Gunnel Vallquist. Claudel som inte visat något som helst intresse för tillvarons andliga dimension, drabbades när han under julvespern i Notre-Dame ”stående vid andra pelaren i koret, till höger om sakristian, under sången av Magnificat, träffades av tron som av en blixt som nästan bokstavligen klöv hans inre mitt itu”, skriver Vallquist. När han gick ut ur kyrkan efter vespern var han helt övertygad om att han mött den verkligaste av alla verkligheter.
Paul Claudels djupa fromhet och kristna övertygelse framträder i Korsets väg, som lämpar sig alldeles särskilt för läsning under Stora veckan. I denna vandring via Dolorosa skildras tron som på samma gång mystisk och konkret. Gunnel Vallquist skriver i bokens förord:
”Kristi lidande är Guds lidande; att Gud blev människa i Kristus betyder att människan fått del av hans gudomlighet. Människans lidande blir då, om hon vill, ett med Kristi lidande, som är Guds väldiga insats i kampen mot det onda i världen och ett löfte om det godas slutliga seger.”