Trettondedagsaftonsfasta

 
I dag förbereder kyrkan den fest som firas den 6 januari, i öst kallas Theofania, Gudsuppenbarelse, och i väst Epifania, uppenbarelse. Östkyrkan firar då Jesu dop och i väst firas de vise männens besök hos barnet i Betlehem. I ortodox tradition är det en av året största andliga fester, något som gör trettondedagsafton till en lika sträng fastedag som julafton.
Det första som sker när firandet av Jesu dop inleds i kväll är att vattnet välsignas – ofta i en sjö eller flod där vakar huggits upp i isen formen av ett kors – genom att prästen sänker ner sitt kors i det kalla vattnet, så som Jesus nedsänktes i Jordans vatten. Därefter bestänker prästen församlingen med det välsignade vattnet. Samtidigt läses en rad gammaltestamentliga texter om vattenunder, alltifrån orden i skapelseberättelsen om att ”Guds Ande svävade över vattnet” till profeten Jesajas ord: ”Jublande skall ni ösa vatten ur räddningens källor”.
Efter liturgin med vattenvälsignelsen – när präster och diakoner avlägsnat sig – tar sig många ett dopp i det iskalla vattnet. De troende fyller medhavda flaskor med det välsignade vattnet från vaken, som i rysk tradition kallas för Jordan, och tar med sig hem.
I väst har tre händelser kommit att förknippas med epifania: de vise männens besök hos barnet i Betlehem, Jesu dop och undret vid bröllopet i Kana. De bildar en tredimensionell uppenbarelse av Herrens härlighet under trettondedagstiden. I en av tidegärdens antifoner sjunger kyrkan:
I dag förenas kyrkan med sin himmelske brudgum: i Jordanfloden avtvår Kristus hennes synder, de vise männen skyndar med gåvor till Konungens bröllop, och gästerna gläds när vattnet förvandlas till vin. Halleluja!