Sommarläsning (I): Skönheten och livskrisen

 
Finns det en skönhet som inte bara är en fråga om smak och preferens? frågar sig författaren och kulturskribenten John Sjögren.
I full sol, omgiven av blommande lavendel, stäppsalvia och dansande humlor, läser jag hans nyutkomna bok Återställelsens glädje, en essä om att komma hem (Artos förlag). Det är en bok i genren bekännelselitteratur – Augustinus, Newman, Merton – som inte är självupptagen eller påflugen. I likhet med de stora teologerna tar författaren utgångspunkt i skönheten. Den som inte bara ligger i betraktarens öga, men bär spår av själva Varat och Skönheten.
Varför händer det något inom oss i mötet med det sköna? Anar vi i det ögonblicket i själva verket sanningen om oss själva?
Denna aning, om så bara för bråkdelen av en sekund, kan tvinga oss till radikala omprövningar i livet, vittnar John Sjögren. ”Att ana att livet har mening är för många förmodligen den värsta livskris man kan uppleva.”