Gudstjänstkritik
Jeremias berömda tempelpredikan – ur vilken Jesus citerar på samma tempelplats dagarna innan sin lidandesvandring – är en så avgörande händelse att den återfinns på två ställen i boken, i kapitel 7 och 26. Vi hör profeten driva friskt med den tempelideologi som staten tryggt lutar sig mot. Reaktionen kommer som på beställning. Jeremia anklagas för högförräderi.
Kritiken mot gudstjänsten är häftig och genomgående hos Israels profeter. Den är så skarp att man kan få intrycket att profeterna polemiserar mot gudstjänsten som sådan med dess estetik och symbolmättade liturgi. En tolkning som haft en tendens att slå igenom i protestantisk teologi, särskilt i tider präglade av stark aversion mot liturgiska gudstjänster.
Slutsatsen är förhastad. Verkligheten är den motsatta: det är just för att gudstjänsten är så avgörande för folkets tro och identitet, som missbruket av liturgin väcker profeternas vrede. Att fira gudstjänst enligt konstens alla regler, men inte låta den liturgi man firar få en förlängning utanför templet är inte bara hyckleri, det är eskapism.
Det är diskrepansen mellan estetiken och etiken som Jeremia vänder sig mot.