Shauvot

 
Natten innan shauvot – judarnas pingst – liknar rabbinerna vid en kärleksnatt. Den judiska pingsten firar minnet av förbundsakten mellan Gud och hans folk, ingången vid Sinai, som får sin mest fullödiga uttolkning i Höga visans kärleksberättelse. På samma sätt med kyrkans pingst: Genom Anden utgjuts Guds kärlek i människornas hjärtan och allt det Gud gjort blir en livsförvandlande verklighet.
Pingsten är en erfarenhet som upprättar oss som personer. Synden reducerar oss till individer, den är ett slaveri: jag blir en fånge i mig själv, slav under allsköns impulser och infall. Individens vokabulär är ordfattigt, kargt på ömhet . Det vimlar av jag, mig, min, mitt…
Friheten följer med nedsänkningen i den gudomliga kärleken, kallad dop i helig Ande. Det skiljer sig från dopet i vatten, på samma gång som det hör ihop med detta dop – så som påsken och pingsten hör ihop.
Pingst är alltså en erfarenhet – inte att förväxla med en upplevelse. Skillnaden är inte oviktig. Upplevelser är övergående eftersom de bara berör själens ytskikt. En erfarenhet av Andens kraft efterlämnar ett levande minne som aldrig går ur – även om vi glömmer det! Erfarenheten är förbunden med ett möte: Anden drar in oss i Guds fördolda kärleksliv: ”Fadern älskar mig … och jag älskar Fadern.” (Joh 10:17, 14:30).
Pingstikonen, målad av Robin Johansson våren 2014, invigs i Slottskapellet Bjärka-Säby på pingstdagen.