Profetens penna

 
Ungefär samtidigt som Homeros skriver Iliaden och Odyssén, författar Jesaja en av Gamla testamentets med välskrivna böcker. Han har beskrivits som den hebreiska litteraturens Shakespeare, ingen annan biblisk författare har ett så rikt och uttrycksfullt språk.
Jesaja är profet, poet och politiker i samma person. Som rådgivare till flera kungar i Jerusalem, rör han sig i maktens korridor. Och han är en av få i denna omgivning som bevarar sitt hjärta rent. Nationen är till en början vital och blomstrande, men med tiden ser Jesaja tecken som oroar. När omsorgen om de svaga och fattiga går förlorad, är ett samhälle illa ute.
Det är nu Jesaja vässar sin penna: ”Sluta göra det onda och lär er göra det goda. Sträva efter rättvisa, stöd den förtryckte. För den faderlöses talan, skaffa änkan rätt.” (Jes 1:16-17). Utan att snegla på opinionen, upprepar profeten sitt budskap: Nationen står vid ett vägskäl. Om man vänder om till Gud, ”skall hans härlighet vara en skärm, ett tak som ger skugga under dagens hetta, tillflykt och skydd mot regn och skyfall” (Jes 4;5-6).