En hemlig bön

 
När pilgrimen i slutet av den tredje berättelsen delar med sig av sin livshistoria, påminner han sig en lärare som en gång sagt till honom att ”det finns en hemlig bön i människans inre som hon inte själv är medveten om”.
Den hemliga bönen är hjärtats bön: den helige Ande, som bor i oss, ber oavbrutet i vår inre helgedom vare sig vi är vakna eller sover. Väldoften från den bönen väcker i oss en längtan efter att själva be. Vi börjar nu be ”i den helige Ande”, som det heter i Judas brev. Det kan vara med Jesusbönens ord eller med hjärtats hemliga språk, bönen i tungor.
Så blir Kristi bön och vår bön en och densamma.