Martyriet och Anden

 
Kyrkan har fått en ny martyrdag. Efter massakern på kristna i Kairo i söndags har den koptiska kyrkan under ledning av patriarken Shenouda utlyst tre dagars fasta, från tisdag till torsdag denna vecka.
Det martyrium som för oss kan kännas avlägset är en realitet för fler kristna än någonsin. Enligt rapporten Christianity  2011: Martyrs and the Resurgence on Religion dödas dagligen 287 kristna för sin kristna tro, en var femte minut. De flesta av dessa är svarta afrikaner. Enligt de aktuella siffrorna kommer alltså 105 000 personer att i år dödas för att de bekänner en kristen tro.
”Andra skall föra dig du inte vill”, sa Jesus när han angav ”med vad för slags död Petrus skulle förhärliga Gud”. Apostelns martyrium förutsägs och liknas vid ett tackoffer, en eukaristi, som förhärligar Gud. Varje martyrdag som vi firar under året är en viktig påminnelse om att det kristna vittnesbördet är oskiljaktigt från martyriet. Ordet vittne kommer av grekiskans martyrein. Vi är dagligen kallade att frambära oss själva som ”ett levande och heligt offer”. Med skomakaren Hjalmar Ekströms drastiska ord: att dö livet och leva döden.
Det är ingen tillfällighet att martyriets liturgiska färg är densamma som pingstens färg: röd. I sin död har martyren förenats med Kristus. Anden ges åt oss för att vi skall få kraft att leva i vårt dop, genom vilket vi har dött med Kristus för att i liv och död vara förenade med honom.
I kväll firar vi Eukaristin i Övre salen i djup förbundenhet med den lidande kyrkan i Egypten.